08-406 22 00 · Sophiahemmet, Hus G, Valhallavägen 91, Stockholm

Hallux rigidus

​Hallux rigidus är den medicinska term som används för att beskriva artros (förslitning) i stortåns grundled, vilket kan ge upphov till smärta eller stelhet i leden. Oftast bildas en knöl av varierande storlek över stortåns grundled. Emellanåt kan knölen bli röd och svullen och då blir symptomen värre.

Orsak

Det finns många orsaker till hallux rigidus:

  • Återkommande mindre skador på stortån som kan ha en kumulativ effekt över tid.
  • Tidigare fraktur i stortåns grundled.
  • Tidigare kraftig sträckning/stukning av stortåns grundled uppåt.
  • Ärftlighet för artros i leden.
  • Reumatoid artrit.

Artros innebär förlust av brosk i leden. Brosk är glidytan i leden som gör att leden rör sig mjukt och smidigt. Vid hallux rigidus kan broskförlusten vara liten och endast påverka en del av leden, eller fullständig vilket resulterar i att stortåns benen nöts mot varandra ”ben-mot-ben”. Broskskadornas svårighetsgrad avgör vilken behandling som rekommenderas.

Ett annat vanligt fynd vid hallux rigidus är utvecklingen av bensporrar (knölar) på stortåleden. Bensporrar är en överväxt av ben nära en led som följd av broskförlust. När dessa sporrar blir tillräcklig stora, kan de blockera den normala rörelsen i leden och orsaka smärta.

Symptom

Patienter med hallux rigidus har vanligtvis symptom som lokaliseras i anslutning till stortåns grundled. Dessa symtom inkluderar:
Smärta vid aktivitet.

  • Svullnad i leden.
  • Stelhet eller rörelseinskränkning i stortåns grundled.
  • Svårighet att använda skor som trycker på knölen.
  • Svårighet att använda skor med höga klackar samt smala skor.
  • Hudirritation över stortån på grund av tryck från skor.

Dessa symtom kan inträffa gradvis över tid eller ske relativt plötsligt. Symptomen kan variera från milda till så svåra att man hindras från att kunna gå normalt eller delta i motionsaktiviteter.

Diagnos

Hallux rigidus diagnostiseras vanligtvis genom en klinisk undersökning där ovanstående symptom konstateras. Röntgenundersökning används för att bekräfta diagnosen och kartlägga graden av broskförlust. Vid grav hallux rigidus finns det en fullständig förlust av brosk. På röntgenbilderna syns då att benen faktiskt vidrör varandra och oftast ses bensporrar på båda sidor av stortåns grundled. Dessa sporrar kan växa så stora att de blockerar den normala rörelsen.

Behandling

Konservativ – icke-operativ behandling
Konservativ behandling är inriktad på att skydda knölen vid stortåns grundled från tryck eller skav orsakat av skon. Den enklaste lösningen är att använda bekväma. mjuka skor som är tillräckliga breda för att rymma framfoten.

Det finns många behandlingsalternativ för hallux rigidus:

  • Stelare skor, vissa cross-träningsskor eller träskor som begränsar rörelse i stortåns grundled.
  • Bredare skor med en hög tåkappa kan minska trycket på bensporren.
  • Inlägg i skon som begränsar rörlighet i stortån.
  • Kortisoninjektioner i leden.
  • Inflammationshämmande mediciner ((Ibuprofen, Diklofenak, Naproxen).

Kirurgisk behandling
Målet med kirurgi är att lindra smärta. Kirurgi bör endast utföras efter att konservativa åtgärder har provats men inte gett fullständig effekt. Det finns många operationsmetoder att välja bland. Fotkirurgen utvärderar patientens fot noggrant för att avgöra vilken typ av operation som är bäst.

Fotografi under en operation på Sophiahemmet

Operation

Under operationen

Operationen görs oftast i narkos. Ingreppet är ett s.k. dagkirurgiskt ingrepp, vilket innebär hemgång under samma dag som ingreppet. Fotkirurgen avgör vilket ingrepp som är lämpligt. Exempel på åtgärder är följande:

Keilektomi
Keilektomi är en enkel operation som rekommenderas vid tidig hallux rigidus, där förlusten av brosk främst finns i den övre delen av leden och det kvarvarande brosket är i gott skick. Operationen innebär att den framträdande knölen på ovansidan av stortån tas bort. Fördelarna med detta ingrepp är att nästan normalt rörelseomfång i leden kan återställas, den framträdande knölen minskas, svullnad och hudirritation orsakat av knölen lindras och progression av ytterligare artros förhindras.

Osteotomier
Osteotomier innebär korrigerande skelettoperationer med delning av stortåns ben för att uppnå en förkortning och därmed avlasta leden. Efter delningen fixeras benet med en skruv.

Steloperation (Artrodes)
Vid grav hallux rigidus finns det lite eller inget brosk kvar i leden. I dessa fall kan det bästa alternativet vara en steloperation, som uppnås när de två benen på vardera sidan av leden läker ihop till ett enda ben. Detta görs vanligtvis med hjälp av en metallplatta och skruvar som håller benen tillsammans medan de läker ihop. När leden är stelopererad kommer det att inte längre finnas någon rörelse kvar. Fördelarna med en lyckad steloperation är:

  • Smärtlindring från stortåns ledvärk eftersom benändarna inte längre kan gnida mot varandra.
  • Bra korrigering av stortån.
  • Lättnad när det inte längre finns en knöl på stortån som trycker mot skor.
  • Tålighet – inga begränsningar på aktivitetsnivå efter läkning.
  • Bestående lösning – en steloperation kommer inte att slitas ut eller behöva ytterligare operation vid senare tillfälle.
  • Det finns fortfarande möjlighet att bära en låg klack.

Efter operationen

Smärta: I samband med operationen bedövas foten och bedövningen sitter vanligen i 8 till 24 timmar. Efter detta följer en period med sårsmärtor som kan vara besvärande. Denna period varar sällan mer än 36 timmar och kan avhjälpas med smärtstillande tabletter som fås på recept, samt genom att hålla foten högt för att motverka svullnaden.

Förband – torrt: Förbandet som sätts på i samband med operationen bör sitta på tills stygnen tas bort efter cirka 2–3 veckor. Förbandet ska hållas torrt och rent. Om förbandet blir blött kan det leda till infektion och det måste därför skyddas noga mot väta till exempel utomhus i blöt väderlek och i duschen. Vid duschning kan dubbla plastpåsar som tejpas fast mot underbenet användas. Det finns även skyddspåsar att köpa på apoteket.

Återbesök:Tre veckor efter ingreppet sker återbesök för sårkontroll samt borttagande av bandage och stygn. Foten bandageras med ett lätt förband under 2–3 veckor till. Sex veckor efter operationen röntgas foten i stående och därefter sker ett läkarbesök.

Sjukskrivning

Sjukskrivningen längd är vanligen sex veckor beroende på typ av ingrepp och yrke. 

Operationsrisker

Samtliga ingrepp medför en risk som är kopplad till typ av kirurgi samt hälsotillstånd. För de flesta är risken försumbar. Lokala komplikationer som kan inträffa är sårinfektion och dålig benläkning. Dessa problem är lyckligtvis relativt ovanliga. Blodproppar i vader är dock vanligare, men ger nästan aldrig komplikationer av betydelse.