Meny
Hammartå
Hammartå är ett tillstånd som påverkar de små tålederna och innebär att en eller flera tår kröks. Detta orsakar ofta smärta.
Symptom
Patienter med hammartå klagar ofta över smärta på tårna, där de kan uppleva rodnad, irritation, och förhårdnader. Tårna är initialt krokiga och blir stela med tiden. Detta kan orsaka hudförhårdnader på tårna som smärtar när de trycks mot skorna. Emellanåt kan tån bli lite röd och svullen och då blir symptomen värre.
Patienter har ofta svårt att hitta skor som passar, ofta kan även bekväma promenadskor orsaka smärta. I vissa fall kan trycket från skon på den delen av tån som sticker ut vara allvarlig nog att leda till sår eller infektion i tårna.
Orsak
Den vanligaste orsaken till hammartå är åtsittande skor eller höga klackar som komprimerar tårna. När tårna hålls i detta läge under långa perioder, blir senorna och ledbanden så småningom stela, vilket leder till en bestående deformitet. En annan vanlig orsak till hammartå är förekomst av hallux valgus(snedställd stortå). När stortån vinklar sig mot den andra tån kan det med tiden leda till att den andra tån skjuts uppåt och blir felställd.
Andra orsaker till hammartå inkluderar skada på tån, ledinflammation (artrit), samt obalans i musklerna som styr tårna.
Diagnos
En noggrann undersökning av hela foten och fotleden genomförs av fotkirurg för att avgöra om det finns några bakomliggande tillstånd som bidragit till utvecklingen av hammartå. Kirurgen tittar även på graden av flexibilitet eller stelhet i tårna för att få ytterligare information inför behandlingen. Röntgenundersökning med patienten stående används för att identifiera förekomsten av bakomliggande artriter (ledinflammationer) eller andra skelettavvikelser som kan ge läkaren en bättre bild för att kunna planera bästa behandlingsval.
Behandling
Konservativ – icke-operativ behandling
Konservativ behandling är inriktad på att skydda hudförhårdnader vid småtålederna från tryck eller skav orsakat av skon. Den enklaste lösningen är att använda bekväma, mjuka skor som är tillräckliga breda för att rymma framfoten. En böjd sula på skon som kallas rullsula, kan vara till hjälp vid promenader.
Tejpning av en isolerad tå kan vara effektivt. Fotkirurgen kan även rekommendera tåskydd på de framträdande knölarna. Dessa kan smärtlindra och förhindra förekomst av hudförhårdnader och sår. Ett inlägg under trampdynan med vad som kallas pelott, kan minska trycket på tårna och därmed minska smärta. Patienter kan ha viss lättnad genom användning av inflammationshämmande läkemedel, särskilt om hammartån beror på ledinflammation (artrit). Sjukgymnastik är inte effektivt.
Kirurgisk behandling
Målet med kirurgi är att lindra smärta. Kirurgi bör endast utföras efter att konservativa åtgärder har provats men inte gett fullständig effekt. Det finns många operationsmetoder att välja bland. Fotkirurgen utvärderar patientens fot noggrant för att avgöra vilken typ av operation som är bäst.
Operation
Operationen görs oftast i lokalbedövning. Ingreppet är ett s.k. dagkirurgiskt ingrepp, vilket innebär hemgång under samma dag som ingreppet. Fotkirurgen avgör vilket ingrepp som är lämpligt beroende på om tårna är flexibla eller stela, vilket påverkar val av kirurgiskt ingrepp.
Flexibla hammartår kan behandlas med ett ingrepp som tar bort en liten del av benet i tån. Denna åtgärd lättar på spänningen i senor och ledband, och möjliggör korrigering av felställningen. För att bibehålla korrigeringen under läkningstiden placeras ett tillfälligt metallstift inuti benet. Stiftet kommer att sticka ut från tån/tårna. Vanligtvis avlägsnas stiftet efter 4–5 veckor på kliniken.
Stela hammartår kräver oftast ett ingrepp som kallas artrodes dvs, en liten lokal steloperation. Den felställda tåleden öppnas och brosket avlägsnas. Benen på vardera sidan av leden sätts ihop med ett stift som sträcker ut tån. De två benen kommer så småningom att läka ihop till ett enda rakt ben.
Cirka 4–6 veckor efter hammartåkirurgi kan de flesta patienter använda bekväma promenadskor men många har svårt med tätt åtsittande skor eller skor med höga klackar. De flesta patienter kan fungera bra under promenader och dagliga aktiviteter, men kan ha vissa begränsningar vid mer intensiva aktiviteter såsom löpning, sport eller tåstående
