Meny
Klotå
Klotå är ett tillstånd som påverkar de små tålederna. Tillståndet liknar hammartå med skillnaden att vid klotå är den sista leden böjd, flera tår är involverade och ofta påverkas tårna på båda fötterna. I de flesta fall är klotå resultatet av ett bakomliggande medicinskt tillstånd eller neurologiskt problem.
Symptom
Patienter med klotå klagar vanligtvis på smärta och deformitet. Ofta upplevs generaliserad smärta och hudförhårdnader under främre trampdynan till följd av att klotån trycker ner framfotsbenen. Tårna är krokiga initialt och bli stela med tiden. Detta kan orsaka hudförhårdnader på tårna som smärtar när de trycks mot skorna. Emellanåt kan tån bli lite röd och svullen och då blir symptomen värre.
Patienter har ofta svårt att hitta skor som passar, ofta kan även bekväma promenadskor orsaka smärta. I vissa fall kan trycket från skon på den delen av tån som sticker ut vara allvarlig nog att leda till sår eller infektion i tårna.
Orsak
Klotå kan utvecklas från sjukdomar som påverkar musklerna och lederna i foten såsom reumatoid artrit eller lupus, vilka orsakar leddestruktion och tådeformation. Neurologiska tillstånd kan också ge upphov till klotå genom att den ömtåliga balansen mellan de små musklerna i foten och de starkare musklerna i benet blir störd. Neurologiska tillstånd som påverkar utvecklingen av klotå kan omfatta:
- Diabetes
- Generaliserad sjukdom i fotens nerver (neuropati).
- Nervskador som följd av ryggbesvär.
- Kvarvarande men från en tidigare stroke.
- Cerebral pares
- Allvarligt trauma i benet där det finns nerv- och muskelskador.
Diagnos
En noggrann undersökning av hela foten och fotleden genomförs av fotkirurg för att avgöra om det finns några bakomliggande tillstånd som bidragit till utvecklingen av klotå, exempelvis:
- Muskelsvaghet eller obalans som kan tyda på underliggande problem från ryggrads-relaterade nervskador eller neurologiska sjukdomar.
- Flexibilitet eller stelhet i klotårna som kan ger information om lämplig vidare behandling.
- Associerad smärta eller deformation av stortån intill klotån.
Röntgenundersökning med patienten stående används för att identifiera förekomsten av bakomliggande artriter (ledinflammationer) eller andra skelettavvikelser som kan ge läkaren en bättre bild för att kunna planera bästa behandlingsval.
Behandling
Konservativ – icke-operativ behandling
Konservativ behandling är inriktad på att skydda hudförhårdnader vid småtålederna från tryck eller skav orsakat av skon. Den enklaste lösningen är att använda bekväma, mjuka skor som är tillräckliga breda för att rymma framfoten. En böjd sula på skon som kallas rullsula, kan vara till hjälp vid promenader.
Tejpning eller band av flera tår kan vara besvärligt och ineffektivt, särskilt om tårna är ganska stela. Istället kan kirurgen rekommendera tåskydd på de framträdande knölarna. Dessa kan smärtlindra och förhindra förekomst av hudförhårdnader och sår. Ett inlägg under trampdynan med vad som kallas pelott, kan minska trycket på tårna och därmed minska smärta. Patienter kan ha viss lättnad genom användning av inflammationshämmande läkemedel, särskilt om klotån beror på ledinflammation (artrit). Sjukgymnastik är inte effektivt.
Kirurgisk behandling
Målet med kirurgi är att lindra smärta. Kirurgi bör endast utföras efter att konservativa åtgärder har provats men inte gett fullständig effekt. Det finns många operationsmetoder att välja bland. Fotkirurgen utvärderar patientens fot noggrant för att avgöra vilken typ av operation som är bäst.
Operation
Operationen görs oftast i lokal bedövning. Ingreppet är ett s.k. dagkirurgiskt ingrepp, vilket innebär hemgång under samma dag som ingreppet. Fotkirurgen avgör vilket ingrepp som är lämpligt beroende på om tårna är flexibla eller stela, vilket påverkar val av kirurgiskt ingrepp.
Om tårna är flexibla, utförs en korrigerande mjukdelskirurgi, dvs. kirurgi som består av att släppa tighta/ärriga vävnader och flytta senor för att räta upp tårna. I de flesta fall är tårna dock relativt stela och kirurgi innebär då ”benprocedurer” för att ta bort de drabbade knölarna och räta upp tårna. Detta kräver ofta placering av ett stift inuti benet som sticker ut från tårna för att bibehålla korrigeringen under läkningstiden. Det är också viktigt att samtidig åtgärda eventuella associerade felställningar i stortån. Patienten får därefter en avlastande ortopedsko under cirka fyra veckors tid. Vanligtvis avlägsnas stiftet efter 4–5 veckor på mottagningen.
Cirka 4–6 veckor efter klotåkirurgi kan de flesta patienter använda bekväma promenadskor men många har svårt med tätt åtsittande skor eller skor med höga klackar. De flesta patienter kan fungera bra under promenader och dagliga aktiviteter, men kan ha vissa begränsningar vid mer intensiva aktiviteter såsom löpning, sport eller tåstående.
